Bedtime måhända

Hehe... jag tänkte just ta mig till andra sidan rummet för att släcka lampan. Men det var så mörkt så jag fick använda mobilen för att lysa min väg.
När jag kom fram till strömbrytaren insåg jag följande:
Anledningen till att det var mörkt i rummet... var att lampan redan var släkt.

Mission accomplished!



För övrigt fyllde Sofia år idag (tekniskt sett: igår)! Hurrahurra! Dessutom är hon här i Göteborg så vi fick chansen att väcka henne. Privilegium må jag säga! 25 år. Halvvägs till sin egen bluesfestival.

Inkasso löst

Jag och Nils skulle idag gå och göra tusen nålar på vår hyresvärds receptionist.
Men det blev istället en tripp till banken och några telefonsamtal. Så nu slipper vi " rättsliga åtgärder i form av betalningsföreläggande eller stämning" till följd av våra inkassokrav vi fick igår (synkat...)

Vi kommer ändå aldrig bjuda dem på korv... kanske.. dom skrev så argt. Nils bank ska i allafall inte ha någon.



Nu ska det sovas! Jag och Tomas kockade (aka, lagade mat) på puben ikväll. 117 beställningar fick vi, de flesta på de tre första timmarna... Duscha kanske?
Jag som kock    Tomas som kock

Onödigt

Att ta taxi i göteborgs stad är inte det billigaste, särskilt inte när man åker själv ut till Frölunda. Men det var precis vad jag fick göra ikväll eftesom jag missade sista bussen. Jag hade lust att slå något. Så himla onödigt! Gick tillbaka till 7:an där jag just lämnat Mackan med sin halva Guinness.
-Belin, GLÖM! var det varma välkomnandet tillbaka jag fick.

Så! Jag hade 500 kr att leva på när jag vaknade i morse. Nu har jag 100 kr. Stanna hemma imorgon? Och resten av månaden?
Det är ju FYSISKT omöjligt för mig att göra NÅNTING just nu! FÖRBANNAD är vad jag är. De 500 kronorna var inte ens mina!

/422

Vända pannkaka

Vid varje hållplats lutar sig alla så nära dörren som möjligt mot den lilla dust av kvav, men frisk och svalare luft som släpps in.
Knökfullt på bussen. Solen steker. Svetten rinner.
De stackarna som råkat få sittplats på "solsidan" vrider och vänder på sig. Fläktar med papper för att inte förgå i värmen.
Räknar ner minuterna till avstigning. Hjärnan kokar. Kan inte, vill inte tänka.
Hatar värmen, hatar solen. Vill ut. Vill ha vatten.
Solen går i moln. Tre sekunder senare hörs de första regndropparna mot fönstret och alla tittar förskräckt ut. Jepp. Marken blir prickig av sommarregn.
Någonstans längst bak i bussen uttrycker en tonårstjej allas tanke:
- NEEEEEJ!!!
Göteborgarna blir förbannade på det kassa vädret.

Jaha, då var det slut på det roliga. En ny regnperiod har just börjat.


Only in skolfotobranchen

16.00
EB:
Hej! Vet du hur man hittar fram till gatan vi ska fota på?
PL: Okej, är du någonstans vid Lysekil nu eller?
EB: .......
PL: .......
EB: Nej... jag är i Lilla Edet...
PL: .... vi ska vara i Lysekil

Som tur var var jag i jättegod tid. Denna tid förlorade jag dock genom att hamna i vägarbetskö vid Ljungskile.
Efter den stressande kön (som PL fastnade i så grovt att jag till och med kom före honom) verkade det som att jag ändå skulle hinna. Men...

17.30
EB:
Hej...
PL: Hej!
EB: Jag... har fått bensinstopp på E6an
PL: Va?!

NamNam. Känner igen det här. Why oh whyyy?

Men. Efter att vi tillslut fått igång bilen, att jag tankat upp (pengarna tog dessutom slut), att GPS:en blivit förvirrad och trott att jag körde mitt ute i skogen när jag körde på motorvägen m.m. så kom vi tillslut fram och bilderna blev tagna.

(Att jag sedan var hemma halv ett istället för tio-tiden är en historia för sig)


Plötsligt händer det

- Men... här är ju en lägenhet.....
- .....
- .....
- Belin TA DEN DÅ!


(ska tilläggas för er som inte är bekanta med Kalmars system vad gäller lägenheter: De läggs upp typ ingen eller en lägenhet per dag kl 15.30 på Kalmarhems hemsida och då måste man vara online och beredd)
Och nu har jag en lägenhet på Esplanaden. Den var mindre än jag någonsin kunde tänka mig.

Jag tror inte ni förstÅr ur liten den är, men den är min! I detta hus (i tornet bor Anastasia för övrigt):


image605

Inte nog med det!
Mobilen tillbaka! En snäll man hittade den på gräsmattan i Djurängen och satte upp lappar som Malin såg. SWEEEEET! Ibland har man bara tur att andra tar hand om en.

/forfarande 406


Mobillös igen

image604
Dagen började med att jag vaknade bredvid Elin i Karolinas soffa eftersom vi inte ORKADE gå hem igår. I några sekunder låg jag och tyckte livet ändå var ganska gött. Sen började jag tänka och så var resten av dagen förstörd...
Vart var min mobil? Eller... vart ÄR min mobil?
Ja det var så dags. Det är precis ett år sen min förra mobil blev stulen (tankar då och vad som hänt med den). Grejt!

Menmen, dagen fick flyta på. Jag har kollat på en drillträning, jagat mobil, svängt förbi Edina och suttit i SKOLAN såklart. Blev tio timmar ekonomisideredigering... lite drygt. Klassen är ute i så god tid alltid. Deadline imorgon. Alla var där idag. Som vanligt i framtiden. Rätt mysigt om man bortser från själva arbetet då...

Nu: Lägga mig och ha ångest över min mobil


I´m outa here

Två timmar till avfärd.
Idag skulle jag växla pengar och upptäckte att jag bara hade 1600 kr på kontot (och boendet är inte betalt än)
Jag känner mig väääl förberedd...


Nästan hela tjej-ligan ska med. (aka Visomkompåattåkautomlandsgänget08, eller Visomredanharenresabokadgänget08)
Delar av grapparna bestämde sig för att kontra/härma med solarieresa (aka Visomharrådattåkalängreänspaniengänget08 eller Visomåkersjudagargänget08).
Kvar lämnar vi klabbet (aka Visomkommervaraklaramedekonomiarbetetföreallagänget08 eller  Visomkommerharådattfestaefterveckasextongänget08)

Hoppas på att få komma tillbaka brun... eller åtminstonde mindre blek:)
Oh well, i´m off!

/406


1:a april

Frågesport: Vilken del av mitt blogginlägg är ett aprilskämt?

Jag råkade somna när jag skulle ut i fredags. Sju timmar senare, kl 02.00 vaknade jag och sade: "Hoppsan..."
Blev ändå lite kalas när jag fick samtal, sällskap till Shell och några timmars musik och Galenskaparna med Black Attack.

Igår var jag med kollektivet och sa upp mitt kontrakt på lägenheten. Har inte hittat någon ny så jag känner att det var ett smart drag.
När vi var där, på KalmarBo:s kontor allstå, så snodde vi hela deras godisskål.

Jag är gravid. Ensamstående och tänker behålla det

Han som är VD för Ge-Kås är rik

Lördag blev ändlöst letande efter ett stämt piano.
Och en regelrätt Kårkväll där partajarna fick beskåda tre gals med the moves.

Årets första grillkväll är avklarad.


/401

Sista praktikdagen

På väg hem över Götaälvbron från sista dagen på praktiken. Trist, men vädret var gött.... Hög musik, härlig dag, snön låg fint och stilla och solen gick ner snyggt över älven. Jag mådde allmänt nice. Plötsligt fladdrar någonting till på vindrutetorkaren och jag upptäcker att där sitter en p-bot fastklämd.
NOOOOOOO!! Snacka om party-pooper.

Fram tills dess gick det ju hyfsat. Gick upp i ottan idag för att fota natt-snö-bilder. Sneggt. Gryningen kom däremot snabbt så det blev lite siluetter istället, hehe.
Tagit farväl av alla på kanalen. Sorgens dag. Och jag glömde lämna in nycklarna upptäckte jag nu..



11 timmar resa till priset av 4!

Min fredag

- Ja, vi få helt enkelt ta och vänta... men det ser mörkt ut just nu... faktiskt.
Klick
Jaha? tänker resenärerna. Mobilerna rycks fram. På tre minuter övergår ljudnivån i vagnen från "resemummel" till "nordstan i rusning". Det svenska folket får inte mycekt dramatik i sin vardag, det märks.
Först hade det verkat bli en vanlig försening och folk började bli irriterade. När sedan personalen meddelar att hela sydsveriges tågtrafik är i kaos, att vi kört på ett träd och därför inte har någon el, alla dörrar öppnas för att ventilationen inte kommer funka och lampa efter lampa börjar släckas blir alla smått stirriga. Jag fortfarande mest irriterad, men finner mitt tillfälle att läsa böcker utan att bli åksjuk. Efter en halvtimme trivs jag faktiskt.

Så där står Kust-till-Kusttåget, i Lessebo. Lessebo!! Det är den mest öde stationen i Sverige. De har inte ens lampor på perrongen.
-  Vi är tyvärr tvugna att bryta all ström nu, det innebär också att detta är det sista meddelandet jag kan ropa ut till er genom speakern, säger tågvärdinnan. Vi ska så snart som möjligt börja evakueringen, men det är få bussar som vill köra i det här vädret.
Meddelandet känns som orkesterns sista låt på Titanic. Sen blir det kolsvart.
Tidsfördrivet Läsning borta ur leken. Både mobil och Mp3 har dåligt batteri. Tur att jag är bra på att stirra ut i ingenting. 

En timme senare. Resenärerna pratar fortfarande i telefon. LCDskärmar försöks användas till lyse, men det ges snart upp.
Två timmar. Tyst i vagnen. Småprat hörs. Plötsligt kommer en busschaufför in genom bakre delen av vagnen. Med en ficklampa går han fram i gången och ropar att en lokalbuss går om en minut till Växjö. Likt en superhjålte tågar han fram och bakom honom skyndar några lyckliga få som bara behöver åka den korta biten. De är de första som blir räddade.
Tre timmar. Stirrar fortfarande ut genom fönstret. Månen är klyschigt nog den starkaste ljuskällan. Fullmåne och allt. Det får en änna att tänka på att man kunde vart i Kalmar på Full moon-party istället.
Fyra timmar. Mp3 ryker fram, på mycket låg volym för ibland går personalen förbi med uppdateringar om bussar. En buss till Stockholm och två tillbaka till Kalmar är på väg. Vill sovaaa.
Fem timmar. Vi lyckliga som inte kunde avbryta vår resa samlas ihop till en vagn för att "hålla ihop" haha. 25 pers kvar.
Sex timmar. Räddning på väg i form av fyra taxibilar som ska köra oss tvärs över Sverige. Go gemenskap bland de sista överlevande faktiskt.

01.00 Taxin anländer i Växjö (taxi fån Lessebo till Växjö kostar 1000 kr för övrigt) Byte av chaffis som är helt sönderkörd.
04.10 Taxin rullar in på centralen i Gbg. Yeiss! Glömde däremot att kolla hur mycket det skulle kosta att betala den biten.
07.30 Upp för Kungälv! Oh what a beautiful morning!

Lera

På två sekunder var jag tillbaka i lågstadiet. Då tyckte jag om att gå runt i lera med höga stövlar.
Bara det att idag hade jag inga höga stövlar och det var inte riktigt meningen att gå runt i lera, men plötsligt står jag med fötterna nere i geggan upp till anklarna. Den första impulsen var att tjuta förtjust som ett barn, för att sen inse vad som hade hänt och "snabbt" ta mig tillbaka till asfalten.
När jag var liten trodde jag att man skulle kunna drunkna i lera, som i kvicksanden man såg på TV. Den här leran var inte långt ifrån den känslan.
Det är sånt här som förgyller min vardag! Nu får jag fortsätta att möblera vidare.

Apropå ingenting:
"A moment that will last forever" hahah, touché!

Haxxxxxad

Jag höll som bäst på att spöa (ohja!) alla i bowling när Roppin ringde och svamlade om lösenord och haxxad och han och facebook osv... Va? Förstod tillslut att min Msn hade blivit stulen och mitt lösenord spritt vind för våg till alla som ville ha, just när jag inte var hemma.
Härligt sånt! Så Roppin bytte ut mitt lösenord på fejsbok, msn o blogg...till "iamacog". Haha, det är humor!
Sen såg jag ett mycket hjälpsamt och lugnande sms från Nils i stil med "Belin ring mej!! Din dator ärsönderhaxxad! Men Robin har bytt några av dina lösenord" osv. Mycket lugnande

Läskigt med internet...

Fixarnatt

Vissa har haft framförhållning innan de åker
Andra får stanna uppe natten innan
och äta upp allt som inte går att spara ur kylskåpet.
Jag är en av de andra
Det är dagen innan man åker iväg på ett längre lov som det exprimenteras mest med maten..
Vem hade trott att mos blandat med creme fraiche skulle smaka rätt ok?
Inte jag i alla fall.

Så sitter man här ensam och övergiven av de sista msnarna.
Didem gav upp sist.
Valle är här i alla fall. Han är trogen till slutet.
Måste packa klart nu... och fixa lite tvätt? Paper 1 nästan klart, behöver bara lite referenser med, sen är jag i hamn.

Om fyra timmar går tåget hem till Göteborg! Woha! Jul jul strålande jul.
Hej då Kalmar och alla som är kvar (i runda slängar 5 pers)

Getingbiten

Jaha. För en timme sen var vi äntligen klara med precis allting. Andra lagret färg var på, tejpen borta, kanterna tvättade, penslarna rena och golvet sopat. Jag bytte om och skulle äntligen få luta mig tillbaka mot kuddaran och känner direkt en otrolig smärta i ryggen. Springer upp och försöker kväva skriket i natten. Hör att det börjar surra från kudden och ser den gigantiska geting, som vi upptäckt när vi målade, hasa sig ner från sängkanten... döende. Denne geting var den största vi någonsin sett. Lika stor som ett hus enligt Emilia, haha. AJ! Det blev ingen sömn alltså. Inte än. Nu har allafall svullnaden slutat bli större. Måste bara beklaga mg för jag har liksom inget annat att göra medan jag väntar på att jag kan lägga mig på bettet.

Skit också

Jag måste säga att jag är extraordinärt klantig ibland.
Har jag inte pratat om att köpa biljett till Way out West hela sommaren? Jo!
Hade jag inte beställt biljetter förra veckan? Jo!
Hann jag inte hämta den biljetten? Nä!
Kollade jag inte i fredags om det fanns många biljetter kvar? Jo!
Åkte jag inte till skåne två dagar och trodde att det skulle finnas kvar biljetter när jag kom tillbaka? Jo!
Fanns det kvar biljetter när jag kom tillbaka? NÄ!
Detta är illa mina vänner... och jag vet en person som kommer att mörda mig när denne kommer hem och får reda på min tabbe. Men förhoppningsvis har jag hunnit fixa det på något sätt fram tills dess...

RSS 2.0