teknikens under
Jag har nu varit mobillös i ca 21 timmar. Jag har hunnit fundera och diskutera under dessa timmar, tack alla vänner för att ni stått ut med mitt klagande och oroande för höga räkningar och spärrar... Men jag har kommit fram till:
Att om jag gått vilse i MAXI idag så skulle jag vara körd... Utan glasögon och utan mobil skulle jag aldrig hitta de andra. Men det skulle finnas en utväg som få använder idag: Att gå till informationen och ropa efter dem i högtalaren...
"Kan klass MEP06 komma till informationen där Elin väntar"
Att vi är sjukt beroende av att alltid kunna vara tillgängliga. Förut kunde man bestämma att träffas på en viss plats och tid och hålla det! Nu hörs man tre fyra gånger och bestämmer att "okej, då hörs vi senare". Även om jag lätt skulle kunna anpassa mig till att återgå till det enkla "ses där och då"-systemet så funkar det inte ändå! Alla andra lever ju i nuet.
Att jag antingen kommer att bli mycket mer stressad av att inte ha mobil eller mycket lugnare...
Att vi behöver fixa hemtelefonen så jag kan ha någon slags telefon.
Vi lider alla med dig och din brist av mobiltelefoni.
jag har också tappat bort min en gång. jag märkte inte ens det tills polisen ringde till mitt ex och sa att jag skulle hämta den. weird
Jag lider också med dej gumman! Men jag är din personliga ledsaga när du vill :) Även sen när du hittar din mobil om det behövs! Hehe.. puss puss!
Du kan dra ett sånt där rep med en mugg i slutet till alla så kan man prata så, billigt och bra ;)
Ja, bra emanuel! Fixar du fram snören så fixar jag muggarna!
