.

Som väntat var det stort medieuppbåd och slutsålda biljetter inför den andra, årliga festivalen i vår trädgård.
Musikälskare hade samlats från när (grannarna) och fjärran (kalix) för att lyssna på blues, rock och lite progg.
Gatan hade blivit förvarnad på ljudfenomenet och under hela kvällen läckte (citat pappa) "diverse svajiga toner" ut över Önnered.

Familjen inveg tillställningen med Purple Haze. Pappa på gitarr och sång, jag på trummor, Sofia på bas och mamma på Hammond. Sen dunkade band efter band på. Tio band tror jag var uppe på scen, mest reunions av gamla uppsättningar och även några legender. Storbildsskärm i vardagsrummet för de som inte kunde knö sig fram till scenkanten. Som avslutning blev det jam-stund, en kaskad av fyverkerier och en mindre cirkus i ena hörnet. Det sista kan ha varit en överdrift. Men kanske till nästa år.

Besökarantal: runt 130 pers. Snart är vi större än Hultsfred!

Man kan inte säga något, för det finns ingenting att säga. Maktlöshet.
De visa orden blir tomma på innebörd, ens egna tårar är inte de som betyder något.
Bättre då att bara vara där. Röra, krama, klappa, hålla om.

Det får inte, fick inte hända.
Även om inget kan ersätta förlusten kommer jag att vara där. Det hoppas jag att du vet.
(vinden rycker tag i håret och en effektfull melodi eskalerar i bakgrunden... men jag menar det verkligen!)

Ja, då har man flyttat! Ca 1 h tog det med hjälp av fyra Djurängare. Som tack blev det taco-invigning i den nya lägenheten till tonerna av Rally och Kurt Olsson.
Vi hann även med IKEA, fotbollsmatch, iskallt bad och en kväll på Mollys där jag, Karro, Mac och Björn hamnade i en dödsspiral av dart (det gick helt enkelt inte).

Vart befinner jag mig nu då? I min gamla lägenhet. Sista natten här, på extrasängen.
Jag tycker om det här stället! Som många undrat: Varför flyttar jag?

Fördelar Daléngatan 23A:

• 150 kvadrat
• Sällskap inkl. djur
• Diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare
• Balkong á la stek
• Billig hyra och delade räkningar

• Centralt
• Eget

Räcker inte det? Vi ska inte gå närmre in på att Esplanaden 19B inte har balkong, ugn eller tillhörande hund/katt som någon annan har hand om. Men största omställningen blir nog att bo på nästan en åttondel av ytan från innan. Iofs som jag delat med andra men det är ändå en enorm skillnad. Jag har ju tränat kondition när jag gått från köket till TV:n liksom...

/430

Note to self:

• Skaffa brandsläckare (en stor)
• Kom ihåg vart jag ställer den

Det är nu bevisat att jag inte heller kan hantera en ugn. Men det var åtminstonde själva ugnen som brann, och inte maten. Det bör ju tyda på någon slags förbättring!

"Storleken har ingen betydelse, det beror på hur man använder den"
Efter helgen förstår jag denna mening till fullo. Två dagar i diket på Way out West.
Fotografdiket alltså... Jag var inte minst vill jag framhäva, men definitvt under average.

Så de 2-3 första låtarna av spelningarna slogs jag vid scenkanten. Sen tog jag mig till mina vänner och var på hederlig festival. Så mycket spring. Så mycket musik. Inspringande av gamla goa göteborgare konstant. T.o.m. "C. där nere".

Fredag: Franz Ferdinand, The Sonics, Sonic Youth, Sigur Rós, BD......
Lördag: José González, Silverbullit, Flaming Lips, Niel Young, N.E.R.D., Lykke Li.......  
och ofta krockade de. Tex sprang jag mellan NERD och Silverbullit.. Silverbullit definitivt underbart, men NERD förvånade mig verkligen.
Jag vill inte tråka ut er med meter efter meter med recensioner (vilket jag egentligen vill, men jag ska skona er). Så jag nöjer mig med lite bilder:

Två dagar har vi nu filmat Gekås utifrån och in. Och jag säger bara:
hehehehe...:)

Så är det sagt!

Men ey! Har fått filma med en ny (för mig) kamera, smörjt gångjärnen med intervjuer, träffat glada campare, jobbare och besökare, och en VD som ställde upp på en ledig dag.