Första dagen som praktikant
Guuuuuud?
Men kanalen är asgo! Va massa gött folk!
Extremt goa änna.
Fått känna lite på kameran. Redigeringen imorgon och perhaps studio. Sweet.
- Hej Elin heter jag
- Hej Belin
- Jahaja, du har pratat med Mackan
- Ja, han sa att han skulle bli B-sviken om jag inte sa så
11 timmar resa till priset av 4!
- Ja, vi få helt enkelt ta och vänta... men det ser mörkt ut just nu... faktiskt.
Klick
Jaha? tänker resenärerna. Mobilerna rycks fram. På tre minuter övergår ljudnivån i vagnen från "resemummel" till "nordstan i rusning". Det svenska folket får inte mycekt dramatik i sin vardag, det märks.
Först hade det verkat bli en vanlig försening och folk började bli irriterade. När sedan personalen meddelar att hela sydsveriges tågtrafik är i kaos, att vi kört på ett träd och därför inte har någon el, alla dörrar öppnas för att ventilationen inte kommer funka och lampa efter lampa börjar släckas blir alla smått stirriga. Jag fortfarande mest irriterad, men finner mitt tillfälle att läsa böcker utan att bli åksjuk. Efter en halvtimme trivs jag faktiskt.
Så där står Kust-till-Kusttåget, i Lessebo. Lessebo!! Det är den mest öde stationen i Sverige. De har inte ens lampor på perrongen.
- Vi är tyvärr tvugna att bryta all ström nu, det innebär också att detta är det sista meddelandet jag kan ropa ut till er genom speakern, säger tågvärdinnan. Vi ska så snart som möjligt börja evakueringen, men det är få bussar som vill köra i det här vädret.
Meddelandet känns som orkesterns sista låt på Titanic. Sen blir det kolsvart.
Tidsfördrivet Läsning borta ur leken. Både mobil och Mp3 har dåligt batteri. Tur att jag är bra på att stirra ut i ingenting.
En timme senare. Resenärerna pratar fortfarande i telefon. LCDskärmar försöks användas till lyse, men det ges snart upp.
Två timmar. Tyst i vagnen. Småprat hörs. Plötsligt kommer en busschaufför in genom bakre delen av vagnen. Med en ficklampa går han fram i gången och ropar att en lokalbuss går om en minut till Växjö. Likt en superhjålte tågar han fram och bakom honom skyndar några lyckliga få som bara behöver åka den korta biten. De är de första som blir räddade.
Tre timmar. Stirrar fortfarande ut genom fönstret. Månen är klyschigt nog den starkaste ljuskällan. Fullmåne och allt. Det får en änna att tänka på att man kunde vart i Kalmar på Full moon-party istället.
Fyra timmar. Mp3 ryker fram, på mycket låg volym för ibland går personalen förbi med uppdateringar om bussar. En buss till Stockholm och två tillbaka till Kalmar är på väg. Vill sovaaa.
Fem timmar. Vi lyckliga som inte kunde avbryta vår resa samlas ihop till en vagn för att "hålla ihop" haha. 25 pers kvar.
Sex timmar. Räddning på väg i form av fyra taxibilar som ska köra oss tvärs över Sverige. Go gemenskap bland de sista överlevande faktiskt.
01.00 Taxin anländer i Växjö (taxi fån Lessebo till Växjö kostar 1000 kr för övrigt) Byte av chaffis som är helt sönderkörd.
04.10 Taxin rullar in på centralen i Gbg. Yeiss! Glömde däremot att kolla hur mycket det skulle kosta att betala den biten.
07.30 Upp för Kungälv! Oh what a beautiful morning!
Då satt jag här igen...
Enda skillnaden är väl att den här gången behöver jag inte äta upp eller slänga precis allt i kylen eftersom resten av kollektivet är kvar.
Och jag har en halv dag på mig imorgon att äta upp eventuell potatis.
Grannarna under oss har fest precis som alla andra vardagar. Kommer sakna dunkadunkat när jag ska sova.
En sak är synd: Att jag inte kan vara kvar nu över helgen när B-klassen kommit tillbaka, missar dessutom viktig CL-match och mån-galaj. Varför åka så tidigt? Dömma tävling lördagmorgon. Mmm. Timing? Nej.
Hänt annars då?
Ännu en helg blev Stockholmslös. Kalas för Emilia i lördags. Ännu senare blev det kalas för Sofia. Ännu senare råkade jag spilla stearin över hela Nils jacka, då gick han hem på "tvättid". Sorry, men jag bjöd på öl igår så då fick jag tillbaka lite god karma.
Digital publicering är nu slut! Klart, finito! Min grupps hemsida finnes att beskåda här: Calmaren (tidning 4)
Underbar ledig dag denna dag, förutom att jag skämts för min slitna look som jag lade till mig i morse.
Jag och Emma har planerat ett GRYMT program till min grupp. Synd att jag inte är i Kalmar när uppvisningen är. Men om de kör som de gjorde idag kommer det bli ett åk att minnas.
Sagt farväl till folk hipp som happ. Mollys i tisdags, puben i går, film idag lalala.
Dumpat sista shorepärmen på Dag. En tung Dag och en lätt Elin skiljdes åt vid kyrkogården, mahaha.
Hos Sofia! Nilas är vin(n)arskalle, idolbild med Bengt, soffpatrullen.
(den som snor min kamera måste lära sig att fota massa istället för att bara ta fem kort på en helkväll!)
Måste sova nu så jag hinner boka biljetter imorgon. Damn att jag missar kul imårrn.
Jag är helt enkelt så cool att jag kan missa kalas om jag vill. Hmm.
Kock
Men gott är det! Nu sitter jag och väntar på att en till potatis ska koka klart så jag kan dryga ut moset, för just nu är det rätt löst, man kan inte portionera det gött då.
- Åh, vad ska det här bli?
- Ska bli? Jaha... ja. visst ser det ut som muffins-smet eller nåt?
- Är det inte det?
- Nej... och konsistenen känns som torkande tapetklister
- Men vad är det?
- Potatismos
Stickande i ögat
"Våra telefontider är mellan 8 och 16. Välkommen åter" Sverige är öppet vardagar 8-16. Man kan inte beskylla dom för att inte vara punktliga i allafall... Inte en sekund av deras fredag gick till spillo. Så det blev tvärstopp i personresearchen och nöjda gick vi hem för att planera kvällen.
Igår drog ännu en timme av OxhagenKikkers iväg med kunskaperrr. Vi provade på hur man blir en Emo och fick en inför-koll på Poor Favours release i Gbg. Glamour minsann!
Fick reda på att denna veckans sändningar ska in till Granskningsnämnden. Yessssss!
Solen stickande i ögat har vi haft några dagar. Även om jag tycker det är hur gött som helst så kan jag ändå inte hålla mig borta från tanken att:
DET SKA INTE VA SÅ! Det ska va tre meter snö och en förfrusen tå vid det här laget! Och vad får jag? Klarblå himmel i februari och tre månaders regn i sommar!
/revben någon?
Musik och inget stockholm igen
Wååååååooooåå Så alla vet vem jag äääääääääär Jag vill bli kändis!
Tänk va jag skulle bli populääär!"
Denna låten knäcker! Skulle lätt vinna junior-eurovision.
Nu ska jag till ett litet rum och skrika.
Samtidigt ska jag passa på att öva Björnen sover på pianot som står i samma rum... överkurs?
Jag håller på att utveckla min musikalitet förstår ni.
Bara man är beredd att börja från början så är det här jättekul!
Malin och Elin, utan er skulle det inte gå!
Kanske lite luddigt inlägg.... men mer behöver ni egentligen inte veta
Helgens bravader bjöd återigen på Kalmar. Ja... Kalmar. Inte Stockholm. Denna tripp blir mer och mer framflyttad, tredje försöket vart det. Well. Det blir nytt försök om några veckor igen.
Här i Kalmar har det vart att göra ändå. Fredagen var otroligt lugn dock. Lördag bestod av lite onödigt köande till Harrys efter en mycket mysig kväll hos Elin (melodifestivalen förresten... vafalls? va håller dom på med?).
Efter den onödiga kön var det alla fall lite fotstampande på kåren blandat med härliga frustrerade utrop av Karro.
Förresten tycker jag min blogg börjar bli lite väl textfylld och bildtom. Så... här kommer de enda bilderna jag tagit i helgen:
Solen 15.00Kalmars stolthetMotivtorka
Jantelagen personifierad
Ibland måste man våga ta till sig snälla kommentarer.
Jag blir oerört glad om jag får en komplimang, speciellt om det handlar om min personlighet. Men glädjen håller i sig i bara några ögonblick för sen kommer jantelagen smygande. Och jag inser att "det är något som han/hon säger till alla eller för att vara snäll/full/blabla, jag är inte speciell".
Samtidigt som jag trycker ner mig själv ytterligare genom att tänka på alla dåliga saker som folk sagt till mig.
För att de personerna skulle ha mer rätt? Är elaka personer mer ärliga än snälla? De flesta verkar tro det i alla fall.
Sen berättar jag sällan för andra när jag fått någ go kommentar. Däremot har jag inga problem med att sprida till allmänheten om någon sagt något elakt, för att försöka skratta bort det. Vaddå trycka ner sig själv? Det är nog för att det är lättare att skratta bort det. Bara det inte låter som att jag fiskar efter kommentarer som "nämnen det är inte alls så, du är braaaaa", för att bekräfta mig hos andra.
ÅÅÅ! Märker ni? Jag gör det igen! Jag trycker ner mig själv genom att tro att folk skulle tycka illa om mig när jag försöker skratta bort elaka kommentarer!
Hahaha! Men oftast är det dom som är roligast att prata om! Eller vill jag bara att de ska vara roliga att prata om för att de inte ska tas på allvar?
/397
Bestämt, berättat och inte klart
Jag flyttar från kollektivet i sommar
Ja, det blir till sommaren när lägenheterna blir lediga. Resten av kollektivet ska med försöka dra sig längre innåt stan så det är väl dags för splittring. Har haft mycket kul!
Finns väl tusen anledningar både för och emot men det bästa som lockar är att bo själv.
Jo, visst kan man slappna av här. Vi går runt med ett paket smör i håret och pyamasbyxor mest hela tiden och spelar vilken musik vi vill.
Men tänk: spela extremt hög musik! Prata i telefon framför TVn utan att störa någon. Bränna maten utan att skämmas. Gå direkt ur från sängen till köket utan att fundera på om någon har besök denna dag.
Ett mer sentimentalt inlägg om flytten kommer säkerligen mot sommaren! hehe...
Nattens Fara
Valle kröp just upp i knät och somnade på två röda (Valle är en katt för övrigt). Tjockisen har borrat in sina småsmå klor i min tröja. Det är stunder som dessa som jag bestämmer mig i frågan "katt- eller hundmänniska?" Jag har ju ett ypperligt tillfälle här i kollektivet att fundera på det. Hundar är goa och Ruben är stencool, och världens fegaste, men kräver för mycket tid.
Däremot fäller Valle... massor just nu. Därför har jag införskaffat hemmet en HippHippHurra för Swiffer att dansa runt med och få bort lite hår. Man kan känna sig vuxen för mindre! Jag menar: Swiffer!!!! En såndär från reklamen.
Valle, min partner in crime. En mer layed back katt får man leta efter. Ingen smidig sak, ganska klumpig faktiskt, men kattfasoner som att hoppa ner någon våning och landa på två fötter klarar han. Fattar inte hur de gör. Själv skulle man få fot"magplask" som få.
Äh, nu vaknade han och är på krigsstigen istället. Efter tolvsnåret blir han Valle - Nattens Fara. Och eftersom han är en innekatt och inte har några möss att jaga blir det mycket fötter som får agera byte.
.
Näj, jag var inte i sthlm i helgen
Senare gav CLU Barometern en rubrikidé och ett smeknamn till "Chipset" (jajjjemen, det var med i Barometern i lördags), våldgästade Per och gjorde Sjösjukan lite högljudare.
Lördag blev en dag med filmande av musikvideo med Vetlandaeliten, Skivmässa med SuperD ("Alla vi pratade med var där med samma ärende: DP, du vet Dépeche Mode" haha), paus hos Edina och avslut med Baktakt på Vallen. Ax-mans tåsteppande är en bild som etsat sig fast. Och många andra kreativa danssteg från taxigänget, uppmuntrade av varandra.
"Jag tror jag är den enda som inte gillar den här musiken" "Vrid dej 180 grader..."
Well. Låg i sängen till fyra idag! Skämmes icke! För det har jag inte kunnat göra sen jul och då gjorde jag det inte heller. Ändå hunnit vara kulturell med malin, gjort ett reportage på kammarkörens uppträdande. Beröm!
Uppvigling
Snöstorm mellan tolv och ett igår då. Det var att promenera hem sjungandes "Jag ska till Oxhagen, tjalalalalalalalala" (melodi: CL har hemmaplan, tjalalalalalalalala)
Japp, det var efter OxhagenKikkers. På vår tablå igår: Uppvigling, kunskaperrrr och Martin live från Gbg. Vi håller klass vi.