.

Ibland måste man våga ta till sig snälla kommentarer.
Jag blir oerört glad om jag får en komplimang, speciellt om det handlar om min personlighet. Men glädjen håller i sig i bara några ögonblick för sen kommer jantelagen smygande. Och jag inser att "det är något som han/hon säger till alla eller för att vara snäll/full/blabla, jag är inte speciell".
Samtidigt som jag trycker ner mig själv ytterligare genom att tänka på alla dåliga saker som folk sagt till mig.
För att de personerna skulle ha mer rätt? Är elaka personer mer ärliga än snälla? De flesta verkar tro det i alla fall.

Sen berättar jag sällan för andra när jag fått någ go kommentar. Däremot har jag inga problem med att sprida till allmänheten om någon sagt något elakt, för att försöka skratta bort det. Vaddå trycka ner sig själv? Det är nog för att det är lättare att skratta bort det. Bara det inte låter som att jag fiskar efter kommentarer som "nämnen det är inte alls så, du är braaaaa", för att bekräfta mig hos andra.
ÅÅÅ! Märker ni? Jag gör det igen! Jag trycker ner mig själv genom att tro att folk skulle tycka illa om mig när jag försöker skratta bort elaka kommentarer!

Hahaha! Men oftast är det dom som är roligast att prata om! Eller vill jag bara att de ska vara roliga att prata om för att de inte ska tas på allvar?

 /397