.

Jag har klippt mig. Det blev ingen revolution eftersom jag fortfarande vill kunna sätta upp det i en tofs...
men det blev en page, ca 2 dm kortare i nacken och 1 dm kortare där fram.

Före...

 
Efter...

HURRA! eller? kanske ska ha det ännu kortare i nacken... skulle gå tillbaka om jag ville trimma till lite till inom 6 veckor.

Nu är glada julen slut, slut, slut
Julegranen kastas ut, ut, ut

Fast Britt-Erik får vara kvar, det var bara pyntet som rök vid tjugondag Knut.  
Nu är han tillbaka på sin undanskymda plats vid VHS-tornet.
Han börjar redan se lyckligare ut.
Julen tog nästan knäcken på honom.

Sista fotot som togs på Britt-Erik i full mundering:

B-E i förgrunden, men munderingen jag tjafsade om syns ju knappt hehe...

Den uppmärksamme har kanske märkt att de flesta av mina inlägg sen sommaren och framåt har publicerats nån gång mellan 01 och 05 på natten (förutom de föredömliga två senaste inläggen). Orsaken är mycket enkel: Mitt dygn är helt ute och cyklar.

Rätt jobbigt faktiskt, det där att inte sova. Känner att det börjar bli tungt att gå upp tidigt. Därför har jag börjat arbeta mig tillbaka till en normal dygnsrytm! Jag har avancerat min insomning från 04 till 03, till 02 och tillsist 01. Alltså är det dags att sova nu. Helgen kanske kommer ställa till det... nejdå!

Ibland måste man våga ta till sig snälla kommentarer.
Jag blir oerört glad om jag får en komplimang, speciellt om det handlar om min personlighet. Men glädjen håller i sig i bara några ögonblick för sen kommer jantelagen smygande. Och jag inser att "det är något som han/hon säger till alla eller för att vara snäll/full/blabla, jag är inte speciell".
Samtidigt som jag trycker ner mig själv ytterligare genom att tänka på alla dåliga saker som folk sagt till mig.
För att de personerna skulle ha mer rätt? Är elaka personer mer ärliga än snälla? De flesta verkar tro det i alla fall.

Sen berättar jag sällan för andra när jag fått någ go kommentar. Däremot har jag inga problem med att sprida till allmänheten om någon sagt något elakt, för att försöka skratta bort det. Vaddå trycka ner sig själv? Det är nog för att det är lättare att skratta bort det. Bara det inte låter som att jag fiskar efter kommentarer som "nämnen det är inte alls så, du är braaaaa", för att bekräfta mig hos andra.
ÅÅÅ! Märker ni? Jag gör det igen! Jag trycker ner mig själv genom att tro att folk skulle tycka illa om mig när jag försöker skratta bort elaka kommentarer!

Hahaha! Men oftast är det dom som är roligast att prata om! Eller vill jag bara att de ska vara roliga att prata om för att de inte ska tas på allvar?

 /397

Här befinner jag mig: Sitter på min säng i Oxhagen, Kalmar. Tenta imorgon och massa plugg ligger framför mig, nästan inget bakom mig... har pluggat hela dan och hunnit med spinning, radiosändning och IS klitor match. Tentaförhör via msn...
Hur hamnade jag här då? Den frågan kommer vi visst få ställa många gånger på radiokursen om sex veckor. Men kanske bör ställa den till mig själv med.

Allt började en majnatt 1986, jag anlände precis i tid (alltid lika punktlig, ni som känner mig hör ironin) . Jag var från början ett mycket glatt barn och en nattuggla. Redan vid fem månaders ålder kunde jag krypa perfekt baklänges och efter det rullade min karriär bara på. Dagis på smörblommans avdelning, förskolan i IF västers klubbstuga och grundskolan i Önneredsskolan gled förbi. Jag gjorde succé överallt. Turnén fortsatte till Munkebäcksgymnasiet och Samhäll-mediaprogrammet. Därifrån tog jag gräddan av gräddan till mina vänner: Maja, Fanny, Linnéa, Claudine, Anna, Sanna osv... helt enkelt Gänget.. och Elin (m henke, kalle, ariana, hannes, karin osv). Efter studenten jobbade jag en säsong som klassfotograf, riktigt kul men himla slitigt.
Så en dag sökte jag till lite olika högskolor runtom i landet. Från Luleå i norr till Karlshamn i söder.. och hamnade lite emellan. Kalmar blev det och det är ju där jag just nu befinner mig. Medieproduktion och journalistik i tre år. Träffat massa underbara människor, listan är så lång att jag inte ens påbörjar den här... Ångrar mig inte ett dugg att jag flyttade hit, men visst saknar jag alla därhemma i götet med, och journalist tänker jag inte bli, det är medieproduktionen jag vill åt!

Min fritid då? Den stavas t-e-a-m-å-k-n-i-n-g. Eller den gjorde det en stor del av mitt liv. Konståkning började jag med vid 5årsåldern, teamåkningen fortsatte jag med vid 9. Helt underbar sport. Varför inte tävla med sina vänner istället för emot dem? Konståkningen har många år vart mitt liv, även om jag inte vunnit något OS. Det är lite svårt för många att förstå nu. De som lär känna mig nu när jag inte är så aktiv längre kommer nog aldrig inse hur mycket jag hållit på med det. Men jag har inte lagt av helt, jag hittade en klubb här i Kalmar som behövde lite tränarhjälp så jag är ändå i ishallen tre timmar i veckan. Skönt. Men saknar att träna själv.
Min fritid har alltså i princip bara varit på isen.. men har sista året börjat dansa. Och så har jag vart spinningledare i typ två år, gick en keramikurs förra året i kära götet (järntorget... mmmm), fotar gärna osv. Så jag börjar så sakterligen få ett i andra ögons normalt liv:)

Jåhå, känns som att jag i mycket stora drag fått ner rätt mycket bakrundfakta om mig. Nu ska jag sätta mig och läsa på min tenta som snart överfaller mig när jag minst anar det...