.

För nu verkar det vara någon form av fluga att råka ut för deras klor, alla vill vara med.

Jag känner mig iaf rutinerad. När tåget stannade mitt på en åker idag kände jag mig trygg i vetskapen om att jag hade extra nödvätska (vatten) i väskan och att mina värmekuddar (endast packade för eventuell tågevakuering) väntade på mig när kylan slog till.
Jag skrattade åt kvinnan framför som tyckte att "jaja, jag har ju i alla fall en bok med mig". Hon har uppenbarligen inte varit med förut. Fem minuter senare släcktes tåget ner.
Gick på toa direkt innan de stängdes av.
Efter en halvtimme hörde jag gnällande över låga batterier på mobiler och datorer och gottade mig åt att jag laddat all elektonik till max, till SJ:s ära.