.

Så har man äntligen vart där. TIC-huset. Igår kånkade jag och Emelie ner med videokamera och ljus till Trygghet I Centrum och pratade minnen med 80-90 åringar. På vägen hem kom jag på mig själv med att nästan längta till ålderdomen. Dom var så himla goa. Ett mega-fiaspel hade de samlats runt. Okej fiaspelet kanske jag inte längtar efter...
Det finns så mycket att prata med äldre om. Jag kommer ihåg en skoluppgift i nian där vi skulle intervjua en äldre släkting om andra världskriget. Först tyckte vi det var en lustig uppgift. Att intervjua någon man kände. Men det gav så mycket!
Abrupt slut på detta filosofiinlägg, men nu ska jag plugga!