.

Solen hade svikit och natten låg tyst, mörk och KALL. Kläderna vi hade på oss var kjol och linne. Vi frös redan inomhus. En ensam jacka hängde på en krok i drivhuset. Vi tittade med långa blickar efter den. När det var dags att gå strök jag den kärleksfullt och längtande i förbifarten... och upptäckte...
....och UPPTÄCKTE!!!!
.. att det var MIN jacka!
Min alldeles egna, gamla, lite trasiga vinterjacka jag en kall vårkväll lånat ut till Gustav.

Det var min bästa stund på länge. Jag kramade den. Skrek. Satte mig på knä och tackade gud.
Sen tyckte nog gud att jag hade haft lite för mycket flyt. För när jag skulle smyga in där hemma så klämde jag tån i den tunga blydörren.