.

Halv åtta satt jag alltså duktigt på tåget och somnade stenhårt fem minuter senare. Väl i göteborg var det bara att börja fixa inför bröllopet. Duscha, power-nappa, klä om... Sen bar det av till missionskyrkan i Fiskebäck. Fin ceremoni, vacker brud, skönsång, blommor och blader och glädjetårar. Petronella är den första av mina kusiner som gifter sig. Jalle var präst. Om man kort ska sammanfatta hur Jalle är åt alla ickeinvigda kan man väl säga att det inte direkt blir en stel ceremoni. ("HÖR DU MIG HILDA?", "Ge henne en ordentlig... KÖSS", "Släkten Paul är ni meeeed?", "Släkten Petronella är ni meeed?" )

Efter kyrkan åkte vi till en gård vid Snipen. Jättemysigt ställe! Sådär så man tittar mer på stället än på varandra hela kvällen. Mycket och god mat, godis, ost, tårta... min mage som vant sig vid studentkylskåpet fick en smärre chock.

Tur att bordsplaceringen var gjord så man satt med folk man kände, för jag kunde knappt prata... Halsen svek nämligen även denna dag, det var tredje dagen jag lät som en valross. Rösten blev till och med värre hela tiden. Vid nio fick jag talförbud av mamma. Lika bra, det jag fick fram var inte mer än en viskning ändå. Men innan dess hade vi vid "kusinbordet" otroligt roligt. Bajs-leken... en lek i släkten Bryngelsons smak. Den höll i sig flera timmar och vågvis satt vi och skrattade så vi grät. Nog om den leken (skyll allt på Sofia), det var ju ett bröllop vi var på.

Så grattis Petronella och Paul!