.

Det är över. Ingen mer nollning. På både gott och ont. Synd att man inte kommer träffa alla ettor lika mycket, men skönt att få sova på vardagskvällarna. Dåligt att ha svårt att komma ihåg vad alla heter men gött att slippa måla nollor i deras pannor om de inte har namnbanden på sig.
I måndags var det "vilodag" och i tisdags brännboll och studentpub som gällde. Då hittade jag även Monica, Annas vän, som går i Mem. Nu visste jag vilket namn jag skulle leta efter istället för att random kasta ur mig om någon känner en Anna Ervall i Floda. På puben var det ovanligt mycket röj, med livemusik och med nästan bara meskalinare på undervåningen blev det nästan kårenvarning stundtals.

I onsdags hade jag dragit på mig en förkylning, något som inte blev bättre av att det var pubrunda som stod på schemat inför kvällen. Lag Bröm gav allt! Med endast 100 poängs marginal kom vi topp tre/två men i mina ögon vann vi. 1080 poäng, inte dåligt. Mycket hann hända på dessa få timmar. Sex pubar, ca 10 nollor i varje lag, passgång, polkadans, pyramider, massage, frierier, allsång, tal osv. Allt man förväntar sig om man ska till en pub.

Torsdag, jag skulle säga något till Emilia och upptäcker att jag inte får ut ett ljud. Rösten=borta. Den kom tillbaka när jag väl var i skolan dock... om man nu kan kalla det att komma tillbaka. Aldrig har jag sett så många roliga ansiktsuttryck på folk när jag pratar. Det var inte förrän jag fick spela in lite jinglar och fick höra på min röst som jag förstod vidden av det hela. Min Hultsfredsröst var skönsång i jämförelse. Studiogenomgång i skolan, tyckte det verkade roligt men svårt. Shoremöte sen, snart börjar vi sända, waaa! Skräpmat, ishall, missat båtrace, en sväng till Cnas sittning och sen kåren med Therese och Emilia. Tanken var ju att det skulle bli lite lugnt. Det blev det också, inte många nollor som orkade ta sig ut, men det blev ändå sent hem och trött morgondag.
Fredagen och the grande finale. Studioövning hela dagen i skolan, snorkul! Tiden gick snabbt även om vi egentligen gjorde väldigt lite, tryckte på lite knappar, räknade ner från tio med fingrarna, försökte prata i headset (även denna dag bjöd jag tydligen på mycket underhållning med min röst), riktade kameran åt rätt håll osv. Vi är grymma. Haha, antagligen är vi helt värdelösa men det känns bra.

De turkosa tröjorna fick stanna hemma denna kväll, faddrarna var finklädda vi. Nollorna skulle bli ettor och ta av sig banden och jag försökte frenetiskt att lära mig namnen i sista minuten. Grymt kul kväll. Enda felet var väl egentligen att den påbörjades så tidigt. Kvällar som börjar för tidigt gör att många blir odrägliga långt innan hemgång, att köttmarknaden blir oerhört påtaglig redan vid tio-elva, vid elva har alla splittrats och man inser att man stör varhelst man går för alla pratar med ragg /potentiella ragg /gamla ragg /flickvän /pojkvän och de som inte har det letar efter det. Vid halv tolv vill man springa därifrån eftersom man inte passar in (för lite vilja att dra hem vem som helst) men man kommer ändå inte iväg förrän senare. Okej, kanske lite väl hårda linjer här med tider och allt men det är väl mer för att måla upp en bild av det. Annars som sagt en skitkul kväll. När det var dags för hemgång stötte jag på Dag som vart hos polisen fyra timmar och missat sista tåget hem. Och som den ansvarstagande fadder gav jag honom sovplats hos mig (på egen risk eftersom jag skulle ta tåget halv åtta, tralala). Efter mycket snack om pyamasuniform, makrill, musik, polis, väckarklockor, hundar osv kunde jag äntligen somna in. Väcktes av fyra klockor tre timmar senare. Tungt. Sen bar det av till Gbg och Petronellas bröllop. Men det får jag skriva om senare för detta inlägg kommer bli alltför långt annars.