.

Jag vet att om jag bara sätter mig ner och tvingar mig att skriva två meningar i rad så kommer allt att rinna av mig på en halvtimme. Sen kan jag börja renskriva. Men ack. Jag kommer inte längre än en mening, sen distraheras jag av något annat (tv, musik, mat, telefon, internet, städning, myntsorternade, väskrensande, raminsättande, gitarrspelande, lappskrivande, planering av morgondagen...). Så nu har jag ännu en paus (bloggen) i min text.

Jag har börjat skriva mitt personporträtt på kameluppfödaren på Öland. Jag var där idag. Fick låna Anastasias bil och tog mig 50 km från Kalmar. Kändes som när jag jobbade som skolfotograf. Ut med bilen själv och köra mil efter mil, med clementiner i väskan och enirokartan i huvudet. Äventyr.
Men lite annorluda den här gången. Förvisso skulle jag ta kort, men jag skulle även ta reda på så mycket som möjligt om en människa. Inte min stil direkt, och jag var lite nervös eftersom jag nog varit lite vag när jag ringde honom och förklarade vad jag ville intervjua honom om. Han trodde nog först att det bara skulle handla om kamelerna. Men efter ett litet traditionsenligt och okontrollerbart skrik i bilen lugnades mina nerver och jag anlände till gården. Två lamor vid parkeringen sade mig att jag kommit rätt...
Jag trodde det skulle ta en timme, det tog två och en halv och sen hade ingen av oss mer tid att avvara.
Skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta möte, men det ska jag få ner i min artikel istället... back to work.


En landsväg.. en lada.. en kamel (till vänster)

---