.

Då var man i Göteborg igen. Första dagen blir som alltid lite förvirrande;
man letar efter bestick i fel låda,
man vrider om låset åt fel håll,
man försöker inleda varje samtal från hemtelefonen med en nolla,
man vaknar och undrar varför solljuset inte sticker i ögat från vanliga den vanliga vinkeln...
osv.
Men man finner sig snabbt, jag har snart glömt att Kalmar finns.

Idag kom en kvinna som mamma jobbat med hem till oss. Hon trodde att jag var mamma.
Hon: "Nej men hej, va bra att du är kvar fortfarande"
Jag: "Eh...."
Hon: "Ja, jag kom nu..." (tittar på mig förväntansfullt som om jag visste varför hon var här och vad jag skulle säga)
Jag: "Eh... " Tystnad
Hon (inser): "Är... är din mamma... hemma? Jag trodde det va du, jag tyckte hon såg lite ung ut."

Okej... folk tar miste på mig, mamma och Sofia i telefon hela tiden.. men det här... ajdå.