.

Ibland vet jag inte riktigt vad jag tänker med... hahaha. När jag tog mig hemåt idag kunde jag inte låta bli att gapflabba lite då och då när jag tänkte igenom dagens bravader. Bra att inte så mycket folk var ute. Idag har 30 små konståkare fått veta att jag lever och ca 8 boende på Ejdern har fått sig en tankeställare.

Suck, måste ha någon som kan klappa mig på huvudet och säga när jag ska sluta bete mej.

Men igår var det en stor dag. Efter Sofias hemfärd och vår bakfyllebakdag var det att bege sig till Spelefanten för att bevittna årets match. Klitor vs Storpen.
Det var dags att få reda på om lillebrorlaget Storpen hade något att säga till om.
Som trogen Bengalisk älg kom jag precis vid avspark och delade ut random intrument till klacken som höjde stämmningen. Däremot hamnade lite instrument i fel händer (läs Ika och Tåmas) så jag fick konfiskera dem i andra halvlek.
Det började inte bra för Klitor, när det såg som mörkast ut låg de under med 0-2.
Men läktaren behövde inte vänta länge på vändningen. Klitor sviker inte. Tre snygga mål dunkades in. Vackra, majestätiska. Och Storpen visste inte var de skulle ta vägen. Hem gick de i alla fall med nedböjda huvuden.
De kaxiga nollorna (förlåt, ettorna) är satta tillbaka på sin plats.

Mer detaljerade rapporter finns att läsa på
Klitors matchrapport
Älgarnas tackbrev och
Storpens matchrapport