.

Jah ohja! I lördags fann jag mig sittandes på Micis uteplats med ett gapflabbande, grillande tiomannasällskap. 
Jag fixade en påse på dörren. Carmen och Nina var väldigt bra på att berömma. Man trodde dem nästan. Var det förresten någon som tog kort på påsen??

Efter det bar det av till Kontiki och Balkan Beat Party! Ja, det är PRECIS vad det låter som. Lika roligt också. Knökfullt, hoppandes, dansandes, en kille i tigerdräkt, allsång till dunkande sprudlande balkanmusik! Hurra! Nästa gång är vi däremot mer förberedda: Inga jackor eller väskor som på något sätt tar upp mer utrymme än nödvändigt.


Jag glömmer alltid hur bra det är. Men om och om igen blir jag påminnd om att jag måste börja lyssna mer på balkanmusik. Kolla bara på bilderna. Kan det vara annat än fantastiskt?

Ps, ja Mici.. detta erkänner jag var ett sent inlägg:)

M.I.A:s platta dunkar ur högtalarna så backspeglarna vibrerar. All I wanna do is... *pangpangpangpang* and a *klick* *katshing* and take your money (Svårt att skriva ner ljudeffekter...)
Under att möte med Malin på stan hann vi gå min musikrunda (Bengans, Mynt och Musik och Bältans skivor) för att inhandla diverse skivor, då är man i Göteborg!

Helgen snurrar i min skalle som Familjen skulle uttryckt det. Mycket stoj här första veckan i GBG för sommaren. Men kanske inte skriva ett tre meter inlägg om det? Nä, ni fattar nog att det har vart lek ändå.

Vid den här tiden förra året var jag redan på min andra festival för sommaren.
Iår sitter jag här. I värmen. Hehe. Festivalarna meddelar att det är svinkallt på Hultsfred just nu. Det skulle ändå inte vara fel med lite livemusik, ackreditering och Mep-camp.

Det fick bli jobb istället när jag ändå har jobb en hel vecka:) Vikarierar som skolfotograf nu i avslutnings och studenttider. Träningsvärk är resultatet. Hade glömt hur tungt det var att släpa allt fram och tillbaka mellan hemmet-bilen-skolan-bilen- och hemmet.

Nu får jag änna kolla Kulturnytt som sänder från Hultsfred... festivalsugen kanske... 
Sen ut på stan med Maja unt fleeerh

Remember last year.

Det blev aldrig mörkt på natten! Såpass långt norrut var vi. Borlänge. Nu är tredje festivalen för i år avklarad och här kommer en kort resumé... hur kort den nu kommer bli...
Material till Studenttidningen och radion har vi massa av nu, får se vad det blir av det.
Min kamera är något mystisk så ibland har inte linsen öppnats ordentligt, dum.

Första kvällen spenderades genom att vara nöjda över att ha anlänt till platsen hela och rena. Lärde känna de man inte träffat tidigare och pysslade om vårt blivande hem. Martin och Gevert däremot sprang runt mest hela kvällen på andra ställen och blev sedan joinade av mackan! Vi andra gick och la oss relativt tidigt och fick en god natts sömn (endast avbruten en gång av att M, G och M slänger sig in in tältet och säger - Åh va gott, vaddå ligger ni o sover, den här luftmadrassen vill vi ha, vad ska vi göra nu, varför är det ingen ute i campet, vart är gitarren... osv)

En luftmadrass, Två fina skärmar på två fina flickor, Två sjungande meppare, En lurad tjej. Vi lurade henne att vi hade HB i dunken (det var vatten), Ett öronproppssubstitut, En glad ordningsvakt, En Damien Rice, En tjej i bakgrunden vi inte känner, En presskonferens med Mando, Ett ösregn, Två sega campare, Två par solglasögon, Två mycket söta flickor, En gäst som mycket självsäkert bjöd in sig själv, Två glassflaggor, En intressant matlagning, En matätning, Två trängda personer, En kulle när Svenska Akademien spelade, En nöjd Maja, En Mackan!, En trött Martin, En eldshow, En härlig Timbuktu, En ätandes Robin, En flykt från festivalen

Jag slungades alltså direkt in i dukning, soundcheck och annan förberedelse till pappas 50årsfest när jag kom hem från tåget. Våran altan hade blivit festivalscen med trumset, hammondorgel, gitarrer, bas, massa förstärkare, ballonger, rökmaskin osv.  Pappa och jag hade pratat om att man måste ha festivalarmband till alla som kommer och backstagepass till familjen, de som tänkte spela osv... och det hade han fixat minsann! Min pappa gillar att pyssla han...

Sen började gästena komma vid fyrasnåret. Och vi överföll dem med banden, kul grej. På inbjudan så stod det att alla skulle ha med sig gitarrer, och det var typ hälften som hade det med! 55 stycken fick vi ihop det till! Lol! Gästerna kom i vågor och tillslut började vi äta på berget av mat som stod i köket. Åh va gott, man tackartackar! Sen blev det lite skönsång av mej, mamma och sofia. Det var repetition, övning och framträdande på samma gång, en låt mamma skrivit ihop om pappas alla egenskaper. Lite fler framträdanden av släkt och vänner, lite poängpromenad på baksidan av trädgården, efterätt (ja man kan visst bli trött på almondytårtor) och mer mingel.

Det var folk överallt...
Sen samlades alla vid scenen, det var dags att försöka spela med alla gitarrerna samtidigt. Alla som hade gitarr plockade fram dem och så höll Stefan i en slags gitarrallsång eller något... Jag hörde inte hur det lät för jag spelade lite trummer (första gågnen på över ett år, inte beredd på den...) men får anta att det lät sådär:)


Senare på kvällen när mörkret smugit sig på och scenbelysnigen tänts blev det massa musik på scen igen med vänner och gamla banduppsättningar. Bland annat med ett band som pappa var med i när de var i tolvårsåldern med egenkomponerade låten "my father was a killer, my mother she´s dead" innehållande ett trumsolo med nuvarade prästen Jalle. Kul kul! En riktig minifestival. Andra band som Klondike och Blues Buddies gjorde med succé. Och jag blev än en gång bitter över att pappa inte tvingat mig att lära mig spela gitarr, haha! Han e grym! Världens bästa.
Partajet höll i sig till typ två.. jag gav upp vid ett och gick ner till mitt rum. Så trött så trött. Men ett riktigt 50årsfirande, ska man göra det ska man göra det ordentligt. Undrar vad det kan bli för tema på mammas...

Jag och Sofia lärde ut Arga leken till Axel