50-årsfestival

Jag slungades alltså direkt in i dukning, soundcheck och annan förberedelse till pappas 50årsfest när jag kom hem från tåget. Våran altan hade blivit festivalscen med trumset, hammondorgel, gitarrer, bas, massa förstärkare, ballonger, rökmaskin osv.  Pappa och jag hade pratat om att man måste ha festivalarmband till alla som kommer och backstagepass till familjen, de som tänkte spela osv... och det hade han fixat minsann! Min pappa gillar att pyssla han...

Sen började gästena komma vid fyrasnåret. Och vi överföll dem med banden, kul grej. På inbjudan så stod det att alla skulle ha med sig gitarrer, och det var typ hälften som hade det med! 55 stycken fick vi ihop det till! Lol! Gästerna kom i vågor och tillslut började vi äta på berget av mat som stod i köket. Åh va gott, man tackartackar! Sen blev det lite skönsång av mej, mamma och sofia. Det var repetition, övning och framträdande på samma gång, en låt mamma skrivit ihop om pappas alla egenskaper. Lite fler framträdanden av släkt och vänner, lite poängpromenad på baksidan av trädgården, efterätt (ja man kan visst bli trött på almondytårtor) och mer mingel.

Det var folk överallt...
Sen samlades alla vid scenen, det var dags att försöka spela med alla gitarrerna samtidigt. Alla som hade gitarr plockade fram dem och så höll Stefan i en slags gitarrallsång eller något... Jag hörde inte hur det lät för jag spelade lite trummer (första gågnen på över ett år, inte beredd på den...) men får anta att det lät sådär:)


Senare på kvällen när mörkret smugit sig på och scenbelysnigen tänts blev det massa musik på scen igen med vänner och gamla banduppsättningar. Bland annat med ett band som pappa var med i när de var i tolvårsåldern med egenkomponerade låten "my father was a killer, my mother she´s dead" innehållande ett trumsolo med nuvarade prästen Jalle. Kul kul! En riktig minifestival. Andra band som Klondike och Blues Buddies gjorde med succé. Och jag blev än en gång bitter över att pappa inte tvingat mig att lära mig spela gitarr, haha! Han e grym! Världens bästa.
Partajet höll i sig till typ två.. jag gav upp vid ett och gick ner till mitt rum. Så trött så trött. Men ett riktigt 50årsfirande, ska man göra det ska man göra det ordentligt. Undrar vad det kan bli för tema på mammas...

Jag och Sofia lärde ut Arga leken till Axel


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0