.

Man kan inte säga något, för det finns ingenting att säga. Maktlöshet.
De visa orden blir tomma på innebörd, ens egna tårar är inte de som betyder något.
Bättre då att bara vara där. Röra, krama, klappa, hålla om.

Det får inte, fick inte hända.
Även om inget kan ersätta förlusten kommer jag att vara där. Det hoppas jag att du vet.
(vinden rycker tag i håret och en effektfull melodi eskalerar i bakgrunden... men jag menar det verkligen!)